Just nu är jag helt uppe i idén kring nya bilder, en helt ny serie på ett redan använt tema. Så jag plockade fram de gamla bilderna i serien från så länge sedan, från någon gång på 90-talet.
Jag gjorde bilderna (kanske tio stycken, om jag minns rätt) till en utställning på dåvarande Konsthantverkshuset, ett kooperativ som vi, en grupp på ca 40 konsthantverkare, drev själva från 1974 och mer än tjugo år framåt. Stället där allt kunde hända, allt var tillåtet och allt var möjligt. Ett tryggt ställe där vi kunde t ex iscensätta inte bara alla sorters idé- och samlingsutställningar utan också förverkliga egna utställningar, experimentera och lära sig.
Utställningen jag gjorde då på 90-talet kallade jag Bilder rån en oviss tid. Jag lät göra en affisch och där blev det förstås fel, så utställningen hette Bilder från en oviss värld i stället. Nåja, vad gör väl ett ord hit eller dit.
Bilderna var gjorda i tygcollage och broderi, ungefär av ett A-4 arks storlek och monterat på en lite större bit tunn bomullsbatist, mjuk montering. De skulle ha en lite drömlik karaktär där de hängde fritt med lite avstånd till väggen.
Inspirationen hade jag hämtat från myter och gamla kulturer, från Egypten, Mesopotanien, gamla Grekland, Medeltiden, och all sorts symbolik. Jag utgick alltid från en titel först, något som dök upp i huvudet på mig och ville bli tolkat.
Bilden här hette I skuggan av kunskapens träd.
Efter att serien var klar började jag skriva texter/dikter till varje bild, en sorts djupdykning rakt in i bildvärlden jag – av någon anledning – hade skapat. Det var en ohyggligt spännande process som gav mig en massa nya ahaupplevelser kring varje bild. Bilderna var helt enkelt färdmedlet in i något djupt undermedvetet:
I skuggan av kunskapens träd
är kylan så sträng och vasstandad
att vi för länge sedan avstått
vår nakenhets frihet och fredlighet.
Nu döljs vi i slöjor,
i sedesamhet
så snäv
att huden flämtar av andnöd
och häpnad.
Vi bär vargragg nu,
pryder oss med tjurars horn.
Som varsel kroknar de
kring våra tankar.
Våra ansikten döljer vi
med masker av fågelben och fjädrar.
Oigenkännliga för oss själva,
främmande är vi.
I våra ögon knastrar det av is.
I tredje led redan
når oss den nya kunskapen.
Vi är lyssnare nu,
vi hör
ropen
från irrvägar och labyrinter.
Mjukt lockar de oss,
intar vårt inre
med löften
om en annan framtid.
I skuggan av kunskapens träd
växer stjälkar av misstro
mot skyn.
Fallna änglar
staplar stjärnor och planeter.
Noggrant vaktar de
det försvinnande paradiset.
De ska trampa nya stigar åt oss,
till världarna som väntar.
Bilderna jag plockat fram är utskrifter av diabilder och av skämmigt dåligt kvalitet, inte alls i paritet med dagens digitala underverk. Men man får ta det man har. Det känns lite kul, att inkorporera dem här på hemsidan.
De kommer ju absolut bli helt andra bilder denna gång. Än så länge har jag bara ytterst lite hum om vart det kommer att bära hän.
För övrigt har fascinationen av natten och av mörkret inspirerat mig ofta: en annan utställning jag gjorde hette Efter mörkrets inbrott och en annan serie bilder hette Vykort från nattliga nejder.
Henriette Ousbäck 