Idag tänkte jag skriva lite om en ny serie bilder som finns med på min utställning Sy tiden an på Nääs Konsthantverk.
Serien fick namnet Varelser, skepnader, väsen, för det var det det blev, en samling mer eller mindre mystiska figurer, som hämtade ur en annan, intilliggande värld.
Ett annat arbetsnamn är buddhaboardbayeux-bilder.
Totalt är det fjorton bilder och alldeles säkert blir det fler framöver.
De kom till mer eller mindre slumpmässigt, fast så är det ju med mycket. Jag har en känsla av att de ville bli broderade, så då fick det väl bli så. Det var precis den puffen till att komma igång med något jag behövde.
För att berätta från början: för några år sedan köpte vännen Britten och jag var sitt Buddhaboard på Akvarellmuseet i Skärhamn. (Finns i olika varianter att även köpa på nätet). Då får man en förpackning med en skiva klädd med något som liknar ett grått läskpapper, ett litet bordsstaffli, ett tråg för vatten och en pensel.
Med penseln som doppats i vatten målar man så på skivan. Det är som magi, fram träder linjer i djupaste svart, som en tuschteckning. Och i samma andetag som linjerna kommer till börjar de torka, bilden bleknar bort, försvinner alltmer framför dina ögon. Och skivan är redo igen för nästa teckning.
Detta är naturligtvis tänkt som ett redskap för övningar i mindfulness, något som ger oss en möjlighet att befinna sig här och nu. Bäst blir det att bara låta handen gå, att inte tänka för mycket.
Britten och jag hade några roliga dagar. Lagom mindfulla förstås, då vi självklart passade på att fotografera våra borttonande verk och skicka var sin bild om dagen till varandra. (Via facebook)
Jag fotograferade mina bilder i olika stadier av försvinnandet och sparade dem i en bok. Det var denna bok jag nu hittade i bokhyllan. Jag tyckte att bilderna var som gjorda att broderas. I svartvitt, något jag gillar, så varför inte testa?
Gärna då i bayeuxstygn, ett stygn jag för närvarande är helt förlorat i.
I början var jag lydig och följde förlagan så gott det gick, men allteftersom tog jag mig fler och fler friheter. La till färg, la till detaljer, fler figurer… Bilderna växte fram i rask takt, den ena ropade efter nästa, och nästa, och nästa…
Så nu har det blivit 14 stycken.
Här kommer så de fyra första:
“Samtal” heter denna och monterad är en 30 x 37 cm.
“Karantän”
Detta var den andra jag gjorde. Mitt under pandemin tyckte jag bilden va som en illustration av läget: isolering, ensamheten. Instängt i sina rum svävar ansiktet, och över den hoovrar coronan, en krona, ett spöke…
“Flickorna”: här kom det till lite andra stygn, och lite färg, för att pigga upp det hela.
De två sista bilderna är 30×40 cm monterade.
Det var allt för idag. I morgon kommer några bilder till. Då kan jag berätta lite om monteringen.
Henriette Ousbäck 