Efter en tropisk het kursvecka på Capellagården på Öland (akvarell och fritt broderi tillsammans med Ria Roes) hann jag precis hem för att ladda och lasta om för sommarens sista kurs i tredimensionellt textil på Fridhems folkhögskola.
Veckan började med ganska behagligt väderlek men som snabbt återigen övergick till generös men plågsam värme.
Jag hade fått en superbra kurslokal, gott om plats för tolv ivriga deltagare och vårt omfångsrika material, tyg, rep, snören pärlor, knappar, allt….
Men trots att rummet vände mot morgonsolen och inte eftermiddagshettan, dessutom var försett med mörka rullgardiner, så steg temperaturen till tjocka 29 grader under dagen.
Det kan lugnt betecknas som den mest svettiga kursen jag någonsin hållit i.
I rummet fanns till min glädje projektor vilken kom till flitig användning varje dag.
Kursen hade jag lagt upp så att vi behandlade ett tema varje dag. Jag vill inte gå in i detalj på varje uppgift, bilderna får tala för sig.
Första dagens tema: Forma.
Efter detta första experiment fick alla göra “snören”, vira med garner, trådar, tyg etc, för att ha som utgångsmaterial när vi sedan ringlade upp former, lite som i keramiken eller när man flätar en viss sorts korgar.
Andra dagens uppgift, manipulera, hade jag fått inspiration till på förra kursen, där en deltagare hade köpt en sån där manick man kan forma små krukor med av tidningspapper, för frösådd.
Med den prylen kan man ju också forma skålar av tarlatan, som man sen kan dekorera.
För att få en uppsjö, fick varje deltagare fick göra fem skålar, som jag sedan hängde ihop till en luftig installation i rummet.
Ett annat sätt att manipulera är att vika, sy, dra ihop och dra isär tyg, som i smock och i mossmylla.
Alla arbetade med samma tyg, ett indigofärgat stycke bomull som jag hade med mig.
Naturligtvis kan man utveckla detta på många sätt och det blir helt olika uttryck , beroende på vilket tyg man väljer.
Varje morgon började jag med en bildserie som anknöt till dagens tema, till inspiration och fördjupning.
När det kommer till manipulering av tyg passar det att dra uppmärksamheten till tygets plastiska förmåga att leva sitt eget liv, som när vinden dansar med tvätten på linan eller leker sin lek med gardinen.
Jag försökte också hitta en konstnär som passade in på dagens tema.
Jag valde Christos fantastiska, storslagna verk Running Fence.
Dock nöjde vi oss med att manipulera i ett greppbart litet format.
Inemellan fick vi också tid till att göra “piggar”, också det en rolig form av tygmanipulation.
Tredje dagen handlade om att bygga.
Nu arbetade vi med att böja och bända och sätta ihop ståltråd för att åstadkomma en form som sedan kläddes med tyg. Vi undersökte också vad man kan hitta på med kycklingnät.
(Flygande krokodiler, i närbild)
En passande konstnär i detta sammanhang är onekligen holländaren Theo Jansen och hans magiska, jättelika skapelser Strandbeest.
Torsdagen började med mitt lilla föredrag om amerikanska konstnären Judith Scott, som sitt tragiska öde och sitt handikapp till trots skapade enastående magisk konst. Hon är nu sett som en betydande representant för den samtida konsten och hennes verk finns representerad på åtskilliga museer runt om i världen.
Jag skrev jag om henne på Fibertiger för flera år sedan och nu i höstas fick jag chansen att se hennes konst på konstbiennalen i Venedig. Hennes verk visades dessutom på Malmö konsthall i våras.
Dagen till ära skulle vi arbeta med en eloge till henne. hennes bylten och teknik att vira in och klä in gömda skatter skulle inspirera till eget skapande i hennes anda.
Du läsa om här på Fibertiger: Judith Scott
Denna dag formligen exploderade skaparlusten, en helt enastående energi spred sig som en löpeld i rummet.
Måste också bara få visa denna ljuvliga skapelse med bara lite tyg och en träpinne som utgångspunkt. Det ligger i skaparens ögon att upptäcka berättelsen:
En annan sak vi hann pröva på var att spinna trasgarn, tillika tidningspappersgarn och gräsgarn.
Två olika tekniker, en med bara fingrarna, en med en enkel pinne, en teknik jag för länge sedan lärde mig i Australien.
Sista dagen, den oroliga fredagen som alltid präglas av uppbrottsstämning och egentligen bara är en halv arbetsdag fick alla prova på att använda det man lärt sig på att göra var sitt halsband.
Även smyckekonst kan vara en form av tredimensionell textilkonst.
Jag började förresten dagen med att visa fyra konstnärers arbete, alla tredimensionella i sitt uttryck men sinsemellan mycket olika:
Magdalena Abakanowicz, polsk textilkonstnär och pionjär som redan på 70-talet inspirerade många med sina stora, tredimensionella vävda verk,
engelskan Sheila Hicks, 3-d textilens grand old lady, även hon representerat på förra årets Venedigbiennal.
Nora Fok , japanska, boende i London, med de eteriska smyckena
och Toshiko Horriuchi MacAdam, som virkar de mest fantastiska lekplatser för barn.
Både Nora Fok och Toshiko Horruichi MacAdam har jag skrivit om tidigare på Fibertiger: Nora, Toshiko
Av smyckena fick jag inget fotograferat, som sagt var, fredagen är en orolig dag. Men fina blev de, och bars med stolthet när vi gav oss av för en sista gemensam fika på Flinckmans Café, fem kilometer utanför Svalöv.
Som grand finale så blåste det rejält denna sista dag, efter en natt med grandiost åskväder och häftigt regn. Vi fick förmånen att sitta och ha det lugnt och mysigt i en undanskymt veranda jag aldrig lagt märke till förut.
Utanför fönstret hade vi direktkontakt med hästarna i hagen och de böljande men ack så torra skånska landskapet.
Sämre avslut kan man ha.
(Glömde helt att fotografera, så jag slutar med en kontemplativ bild från en kurs med högt i tak, hög energi och en fantastisk inspirerande anda. Tack, alla tolv deltagare, ni har varit underbara!)
Henriette Ousbäck 