Stenarbete

Det är snabba ryck nu och det här blir sista inlägget från Kreta.

I morgon kväll bär det av hemåt, nu är det slut på stillasittande beachlife i Bali/Kreta och sköna bad i underbara vikar. Nu väntar höstens och vardagens utmaningar: kursplanering, texter och utställningar.

Dagboksbroderande kommer jag att fortsätta med hemma, nya motiv och påkomna saker, infall och försök.

Det sista jag hann med i Gdohia var att brodera av stenar.

På stranden i Mirtos hittar man de mest fantastiska stenarna. Vackert tecknade med ränder och mönster, underbara färger i grått, svart, vitt, grönt, rött, gult…

Det är svårt, att inte plocka på sig, att ha halva stranden med sig hem i resväskan. Tungt blir det, och antagligen är det dessutom förbjudet.

Men det är som en gående meditation, att långsamt, långsamt röra sig utmed havets rand, med blicken neråt.

Plocka upp än den ena, än den andra vackra stenen, betrakta och beundra.

I år har jag redan så mycket jag i onödan släpat med mig, att ta med sig ännu mer stenar hem är uteslutet. Det onödiga ska ju hem igen.

I stället har jag gett mig på att brodera av några av dem, på dagboksbroderiremsan.

Det var riktigt roligt!

I alla år jag varit här här jag velat inkludera dessa fantastiska stenar i kursernas broderiuppgifter, utan att det har blivit så.

I stället blev det nu en uppgift till mig själv.

Utmaningen bestod i att att lyckas med nyanser och färgtoner när jag hade med mig så pass begränsat med material.

Men jag hade en påse med genomskinliga organzatyger och tyll, i blå, svarta, vita och en grå toner. De använde jag till att skapa de olika färgerna, genom att lägga lager på lager på lager, brodera och lägga nya lager med tunna tyger.

De röda stenarna var svårast, men det gick. Genom att sy med ett av de få rödaktiga garnerna jag hade med mig – (här bayeuxstygn) – och sedan täcka över och dämpa färgen med tunt ljusgrått tyg.

Det saknas två stenar, de gör jag sen, när jag kommer hem.

Ett annat stenarbete jag ägnat mig åt är att när jag befann mig i solstolen på stranden: att sy in pyttesmå stenar, grus, faktiskt, och en och annan lite, lite större sten i ett vitt tyg.

Shibori alltså, som jag ska färga när jag kommer tillbaka hem till min indigokyp.

Jag hade ju längtar efter att få göra det här nere, med kursdeltagarna, hade förberett flera tygbitar, intrikat shibori, som skulle bli så överraskande snyggt!.

Detta kommer att bli ett finprickigt/blomaktigt tyg till slut. Och det tar oändligt lång tid att göra bara detta lilla prov!

Slow stitch – även här.

Och det som väntar: att sedan ta upp allt igen, befria stenarna och få fram tyget så som det ska bli, det kommer att bli ett enträget arbete framför tv’n under en tid, ett riktigt mysigt höstarbete.

Sista kretensiska bilden på dagboksbroderiremsan, upphängt på terassen i Gdohia.

So far, so good!