Mer dagboksbroderi som jag hann med innan vi lämnade Gdohia.
I huset vi hyrde, – finns en liten teckning gjort med tuschpenna, utfört av en flicka med namnet Sofia, nio år.
Varje gång jag såg den tyckte jag, att det var ett broderi. Så där vid första ögonkastet. Uppenbarligen föreställer den utsikten från terassen: bergens vida linje, och närmare, mullbärsträd och apelsin, kanske.
I år bestämde jag mig för, att införliva den i mitt dagboksbroderande – på så sätt fick jag den med mig hem, utan att behöva stjäla teckningen!
Jag var mycket noga med, att följa den till punkt och pricka. Jag kalkerade teckningen på tarlatan för att sedan sy fast den med olika enkla stygn i olika svarta trådkvaliteter.
Återigen: slow stitch – det tog ett antal dagar innan allt var klart.
Det enda jag la till var den ljust indigoblå himlen av infärgad gasväv.
Till sist: kanthastygn i vitt över hela broderiet för att sammanbinda det.
Sedan lekte jag också med lite indigoremsor.
Först blev det ett kors. Det var inte meningen. Så jag fortsatte sy utanom.
Då blev det en finsk flagga. Det var inte meningen det heller.
Men med små stygn i glada rundlar blev det lite av en extraglad mumintrollsflagga. När det är fest i Tove Janssons böcker är det alltid sådana pigga tecknade snurror.
Så det får bli en eloge till Tove
Henriette Ousbäck 