Dagens tema i broderidagboken: blicken ut, därute brinner nu de vingade benvedsbuskarna.
Dessa buskar tar verkligen hösten på allvar.
Först doppar de bara bladspetsarna i flytande vinrött. Sen mer och mer, till slut är hela bladet hur rött som helst, med den där burgundertonen, som är svår att härma.
Så idag broderade jag den vingade benvedens fina blad, i naturlig storlek.
Fram med fina, ärvda plåtlådan full av sysidenspolar.
Och så använda bara den. Begränsning är fint. Sätta ramar.
Tyvärr fanns inte den där riktigt rätt röda färgen med, men det fick gå ändå.
Först broderade jag i vanlig shattérsöm.
Det bladet såg riktigt intressant ut på baksidan, så då sydde jag ett litet löv från baksidan för att få fram det okontrollerade trassliga.
Det är bra, att sy från baksidan ibland, för att komma ifrån det prydliga. Men det är svårt, för man “vet” hela tiden, att det är andra sidan som gäller…
Sedan ett tredje försök. Ett nytt löv, nu med min kära bayeuxstygnet, ett stygn jag tycker mycket om och som ger så stora måleriska möjligheter om man lyckas behärska det.
En mycket bra och instruktiv beskrivning på hur man kan arbeta med stygnet finns på Stitch sida: här är länken
Till slut blev det en ruta med förstygn där jag bara sydde på ena ocg på andra hållet -med bara de färger jag hade framme till löven.
Det var alltså dagens övning.
På något vis blev det en sorts sagoanknytning även idag.
Kvisten med de tre magiska löven finns med i flera sagor, bland annat i orginaltexten av Askungen.
(Det fjärde lövet på bilden hör inte till, det är ett riktigt löv, en förlaga.)
Ofta är det hasselkvistar i sagorna.
Men det kan bli lika magiskt med vingad benved.
Henriette Ousbäck 