Kicken och Karin

Idag blev det en kort utflykt till Nääs Konsthantverk för jag ville verkligen inte missa Kicken Ericsons och Karin Berglunds utställning.

Jag tycker så mycket om bådas konst: Kickens skira, poetiska textila bilder av något som blommar, växer med finkänslig enkelhet och Karins lika poetiskt laddade foton.

De passar så fint ihop, med sin  återhållna färgkänsla och med lite samma format backar de upp varandra och ger varandra utrymme.

Det finns en stilla tidlöshet, en förlorenhet i bådas arbete, små berättelser, eller hemliga sagor, framviskade.

Kickens enkla broderistygn på styvt tarlatan söker sig fram som sökande steg genom ett antydd landskap.

En eterisk enklehet. Tarlatanet som en eterisk form av pergament.

Och så alla små blommor, uppradade som samlingar, kartläggningar, sorteringar.

Ett poetiskt katalogiserande.

Fastlåsta på underlaget som fjärilar på nål.

Men också andra sorts samlingar. Märkliga fynd.

Anteckningar.

Och detta verk: som teckningar i luften.

Karin Berglunds använder sig av en gammal och mycket tidskrävande teknik, gummitryck. Det ger hennes blombilder den säregna karaktären av förgänglighet.

Förutom att blommorna själva ofta befinner sig just där, i gränslandet.

Vi liksom får en sista glimt av något på väg bort, på väg in i sin egen tid och tillvaro.

I projektrummet visasr Jelizaveta Suska, en från HDK nyss utexaminerad smyckekonstnär, sin alster.

Det som först såg ut som kristallinska mineraler, exempel på vackra stenar från bergens insida, visar sig vara broscher, formade av plast.

Jeliza Suska är ursprungligen från Estland och i sina speciella ringar, lite oinsmickrande och med en rå skönhet, har hon arbetat in bärnsten i metallen på ett nytt, innovativt sätt.

Utställningen jag inte ville missa håller på till den 9 oktober.