Sagolikt: Korpbröderna

Till utställningen Sagolikt började jag arbeta med sagans tre färger, vitt,rött och svart.

Färgerna är ständigt återkommande och allra tydligast i Snövit. Drottningen sitter och syr vid ett fönster, sticker sig i fingret och en bloddroppe faller på snön, som ligger på de svarta fönsterkarmen.

Drottningen önskar sig ett barn som är precis så, vit som snö, röd som blod och svart som ebenholts.

Jag börjar bakifrån: med den svarta bilden: Korpbröderna

Svart symboliserar mycket.

Svart som ebenholts.

Som sot, som kol, som mörker, som natten, som döden, som graven.

Skuggsvart, korpsvart.

I det nattsvarta finns drömmen, förtrollningen, magin.

I svart, liksom i vitt, finns döden.

Sagan Die sieben Raaben, en klassisk Grimmsaga, är inte så känt här i landet.

I sagan om de sju korparna, förtrollas sju bröder till korpar när deras syster föds. Flickan är klen och ska snabbt döpas i fall hon inte skulle överleva. Bröderna skickas efter ett speciellt källvatten och råkar i barnsligt övermod klanta till det. De tappar krukan i brunnen och vågar inte komma hem. Därigenom drar de på sig faderns vrede och han förvandlar dem till korpar.

Det blir flickans uppgift att sona sin ofrivilliga skuld och lösa bröderna från förtrollningen. Så småningom ger hon sig av för att söka dem. Hon kommer till solen som är het och ondskefull och vill bränna upp henne. Hon kommer till månen som är lika ondskefull och hotar att äta upp henne.

Stjärnorna däremot hjälper henne, Nordstjärnan ger henne ett litet ben som öppnar dörren till glasberget, där hennes korpbröder finns. Väl framme har hon tappat benet, i sin förtvivlan skär hon av sig ett finger och lyckas öppna porten.

Väl inne är bröderna inte hemma, men det har dukats åt dem,  med mat på tallrikar och dryck i bägare.I gammal sago-ordning smakar hon på allt och dricker från varje kopp, i den sista så lägger hon en liten ring, som hon tagit med sig hemifrån.

När korparna kommer anar de oråd, den sista hittar ringen och de förstår, att deras syster har kommit för att lösa dem ur förtrollningen.

Och allt slutar lyckligt.

På loppis hade jag hittat en underbar svart yllesjal med färdig gul broderibård, maskinsydd. Den var lite för lång och jag klippta av den på mitten och sydde ihop den igen. Bildkompositionen fick dölja skarven.

Jag började med att sy ner tyget på tunn filt för stadgans skull, jag quiltade granformer med svart tråd.

Därefter jobbade jag fram rundeln och de raka bitarna som ger en sorts korsform, Det gjorde jag i julas, uppe i stugan i Idre. Som tur var, hade jag min arbetslampa med, att sy svart i svart i mysbelysning är inget att rekommendera.

Ingen förstod vad jag höll på med. Jag försökte förklara att det skulle bli en bild med sju korpar, och det var det som var svårt för min familj att förstå, att man kunde sy svarta fåglar på svart tyg.

Efter detta sydde jag svarta fjädrar i bården upptill och nedtill.

Jag hade min bildidé i huvudet och ett flertal idéskisser, mycket rudimentära.

Fast inte visste jag, om jag skulle få ihop det hela.

Hemma igen var det dags att få till själva systern. Hon var central, det gällde att få rätt uttryck. Jag gjorde en applikation med gult tyg som tar upp den gula färgen i den befintliga bården. Det blev ett gyllene ljus,överjordiskt och underjordiskt samtidigt.

Gestalten blev både madonnalikt och gudinnelikt, speciellt när fåglarna började växa fram. I famnen bär hon den minsta, en korpunge.

Det här var det svåraste, att inte misslyckas med de sju korparna. Jag tittade noga på bilder på korpar i alla stadier, flygande, sittande, stående. Skissade, ritade för att få till kompositionen. Flickan skulle vara omgiven av sina korpbröder, i en spiralformig rörelse mot och från henne.

Det var extremt roligt att sy fåglarna. Natur, blommor, djur, fåglar har jag sytt i många bilder, mänskliga figurer är nytt för mig, mer eller mindre.

Det var en ny utmaning för mig att arbeta med det i mina sagobilder.

När fåglarna var klara återstod att hitta något som band ihop bilden, det var så stjärnorna kom till. Jag hade faktiskt glömt det där med att stjärnorna hjälpte flickan. Men på så vis passar de jättebra, inte bara kompositionsmässigt utan också innehållsmässigt.

I alla sagor finns också alltid talmystiken: tre, sju, nio, tolv, och så tretton som olycksnummer.

Här finns sju korpar, sju stjärnor i varje fjärdedel av bilden, dessutom tre blå stjärnor.

Bilden är ca 93 bred och 130 cm lång.

Advertisements

About henrietteo

Jag är utbidlad och sedan många år verksam som textilkonstnär, arbetar framför allt med fritt broderi. Jag ställer ut runt om i landet, arbetar med uppdrag, har kurser och håller workshops. Mitt intresse för textil, konst, kultur, bild, färg och form luftar jag framför allt på min andra blogg, Fibertiger och på henrietteousback.com

2 comments

  1. Oh Henriette, det är fantastiskt lärorikt att läsa om dina berättelser och om hur du skapat dina broderier!

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s

%d bloggers like this: