Randöttrarna

Inför utställningen Sagolikt har jag har med lust och glädje arbetat med olika sagomotiv. I något sammanhang kom jag i kontakt med Randöttrarna i den nordiska mytologin.

Där möter vi havsgudinnan Ran som är gift med havsguden Ägir.

Ran är speciell, en aning hotfull i sin roll som omhändertagare av alla drunknade sjömän som hon fångar in i sitt stora nät och drar ner dem till sina salar på havets botten.

Havsguden Ägir och hon bor i ett gulsskimrande palats dit även asarna kommer för att festa. Kopplingen mellan havet och förgyllda salar gör att man tror att hans rikedom kommer av skatterna som gått förlorade i skeppsbrott.

Tillsammans har paret nio döttrar som bär namn efter olika slags vattenvågor. Dessa räknas upp på två ställen i Skáldskaparmál i Snorres Edda.

Himmingläva – den himmelsklara

Duva – den duvande

Blodughadda – med blodigt hår, dvs som havet efter ett sjöslag

Hevring – den som häver sig

Unn – våg

Hrönn – vågsug

Bylgja – börlja

Båra – vågtopp

Kolga – den svala

I början ville jag gestalta dessa nio vågbilder, men det blev svårt och lite enformigt. I stället valde jag att förhålla mig fritt till randöttrarna, forma dem efter mitt eget huvud och ge dem nya namn.

Väl på galleriet hände detta att jag inte lyckades få upp dem på väggarna. Hängning från en list i taket gjorde allt ovanligt besvärligt. Bilderna är relativt små och skira ( 30 x 24 cm),  löst monterade på gamla linneservetter (50 x50 cm) – de ska hänga fritt och liksom sväva.

Vi ville fixa till det med tunt ståltråd men det gick inte. Det slutade med att bara en fick vara med. Den som var på vernissagekortet.

Därför presenterar jag nu gänget här, i tur och ordning, med sina nya namn, de som jag givit dem.

1: Milda

Milda var den första, som simmar i havet bland tång och havstulpaner. Samtliga bilder har sin början i en bit indigofärgad tyg, så den fina havsblå tonen är återkommande.

2: Vilda

Vilda var den andra i raden, i motsats till den första ett helt annat temperament. En som piskar havet till skum.

3: Blodurhadda (hon med blodigt hår) hon fick behålla sitt namn!

den tredje är den krigiskt vildsinta, när vatten och blod blandas efter ett sjöslag. Namnet är så dramatiskt att jag valde att behålla det, och bilden var lätt att gestalta eftersom den var klart avvikande. Det var roligt att få leka lite med den röda färgen i allt det blå.

4: Snäcka (hon som fick vara med på utställningen)

Snäcka är en mild en, en poetisk eftersinnande. Eftersom det var hon som hamnade på vernissagekortet fick hon vara den som representerar döttrarna på utställningen.

5: Tånga

Här leker jag med havstulpaner och tång. En fin liten vattenprinsessa.

6: Fiska

Fiska fick den sjätte dottern heta, här i ett förvånad samtal med en liten fisk

7: Korall

Den vackra rödhåriga dottern med sitt korallhår.

8: Simma

Simma leker med någon sorts blåmaneter i vattenströmmarna. Eller så är det luftbubblor.

9: Stilla

Den sista dottern, den svarthåriga med flätan guppande på vattenytan, är upp i luftvärlden och åser solnedgången. Hon blev en annorlunda en, men jag var vid det laget lite trött på undervattenvärlden.