Väl framme på Kreta men utan våra sysugna, indigointresserade broderikursdeltagare känns det märkligt tomt.
Det var en utomjordiskt absurd känsla att på själva resdagen, mitt under resan, få reda på att de grekiska flygledarna hotade tömma luftrummet över Grekland på alla flygplan. Jag insåg ganska så omedelbart att det var fara å färde, att deltagarna riskerade att bli utan sina flyg.
Även jag skulle bli strandad i Aten och troligen tvungen att hitta vägen till Pireus och ta båten över till Kreta. Men under inflygningen till Aten meddelades att den varslade flygstrejken blåsts av, allt var åter lugnt.
Detta var troligen världens sämsta timing ur min just nu mycket själviska synvinkel, eftersom deltagarna fått rådet av sina flygarrangörer att boka av, genast, om de ville ha sina pengar i retur.
Så på grund av detta sitter jag här med alla mina kursplaner i ett stort hus och det jag just nu kan hitta på att trösta mig med är att plocka fram broderidagboken.
Sedan sist:
Jag blev lite nyfiken på de där allra enklaste stygnen , förstygnet, efterstygnet, stjälkstygnet. Detta ingick i mina förberedelser av långsamhetens broderi, som kursen skulle fokusera på.
Förstygnet: kantha, sashiko, boro.
Att sitta stilla under ett olivträd och meditativt anamma det enkla stygnets möjligheter.
Först efterstygnet:
Först på längden, sedan både på längden och tvären:
Därefter testade jag stjälkstygnet:
Det blev intressant med förtätningarna och att sy åt två håll, tätt, tätt:
Stjälkstygnet förde mig vidare till att försöka teckna skog med stygn:
Och nu med tanke också på sagoutställningen: djupa skogar vore spännande att få till, det förtätade mörkret, vilseheten.
Sen kom indigon in i mitt liv, den första färgningen som gav såna där förtjusande småbitar.
Skogen fick en sjö, fastsatt med enkla förstygn.
Och sen bara fortsatte den, kärleken till det indigoblå:
Av överblivna bortklippta trasseltrådar blev det blå blommor i “trasselsöm”.
Därefter: ett par kanthaprover, vitt i vitt i kombination med enkla indigoblå applikationer:
Det senaste provet blev ett test på en av uppgifterna jag hade förberedd till kursen:
Konstruktion/dekonstruktion utifrån en bit tyg som färgats bara delvis och där man drar ut trådar och sedan återanvänder dem, syr med dem. Idén fann jag och vidareutvecklade i boken Slow Stitch, som har blivit lite av en bibel för mina experiment just nu.
Henriette Ousbäck 
Är du alldeles ensam i huset, Henriette?
å nej! min man är alltid med, och så är min son och hans flickvän här hos oss några dagar!
Vad tråkigt att din kurs inte blev av för dig och för alla deltagare. Jag funderade faktiskt på att anmäla mig till denna kurs och jag antar att alla är besvikna, det skulle jag ha blivit. Så fint du ändå har tagit vara på tiden, så fina broderier! Har flera gånger tänkt beställa Slow switch och när kan ser vad du inspirerats till har jag bestämt mig, Jag ska köpa den.