Ända sedan jag kommit hem från mina två kurser på Fridhems folkhögskola har jag tillåtit mig att helt försjunka i att förbereda nästa, den som ska vara i Stockholm till helgen.

Manipulera tyg och 3-d textil.

Huvudtemat kommer att vara behållare. Av olika slag. I olika utföranden.

I självvald isolering, somliga kanske tycker i asocial bortvändhet, har jag ägnat mig åt att testa, pröva, experimentera och leka fram nytt inspirationsmaterial.

Det har varit och är fortfarande en givande och spännande och absorberande sysselsättning.

Högen med proverna växer sig allt större på arbetsbordet.

Frågan är: Hur ska jag få med mig allt till Stockholm?

Ibland blir det som jag tänkt mig, ibland funkar det inte så bra.

En skål i papperslera t ex, den var kruxig. Jag fick demontera den för jag fick inte loss den från formen. I stället blev de två delarna en sorts båt.

Synd att slänga något.

Jag jobbade vidare med den, klädde den med en tygservett som jag hade förvandlat till silkesmjukt “tyg” med hjälp av den japanska metoden momigami.

Längs kanterna hade jag gjort hål, så jag kunde fästa en länk jag snott ihop, av fibertyg, pappersnodd och rester efter annat, tygsnuttar, trådändar.

Det blev en drömbehållare, en farkost kantad av drömmar och inspiration och fantasi på väg ut i världen.