Med tanke på den stundande kursen på Kreta – Blue for you – fick jag först tänka om och sedan sätta igång med att snabbt pröva på att färga indigo.

P g a ändrade förutsättningar så faller kursens ledning på mig ensam, och jag hade ju inte testat indigofärgning själv förut.

Min kompis Ulla var helt med på noterna, tillsammans satte vi fyra olika stamkyp: äkta indigo, syntetindigo, Margréts indigo och en okänt indigo jag hade kvar sedan skoltiden.

Allt funkade. Zenits syntetindigo hade rejält tryck. Margréts blev även denna gång visserligen vackert men ändå bara ljusblått.

Sedan ägnade vi några dagar åt att testa shibori – sydde, vek, snodde, vred, klämde ihop tyg, allt från att sy in små linser och kikärter till intrikat sömmande.

(och så här blev det):

Vi hittade på olika sätt att göra det på efter att ha kollat böcker och skummat nätet på idéer.

Så idag, denna milda, soliga höstdag kunde vi vara ute i trädgården och äntligen färga.

Vilken glädje, vilken energi, vilken effektivitet och vilken eufori när vi väl fick packa upp våra små tygpaket!

Och så festligt blått allt vajade i vinden där tygerna hängde på tvättlinan!

En del sydda prov var lite tetiga att sedan sprätta upp, men resultatet gjorde det värt besväret, trots allt.

Nu vet vi hur man gör, och att det funkar, receptet!

Underbart!

Längtar till att få upprepa allt i Kretasolen!