Indigo!

Join us for a full day in blue. The morning session will include a lecture with expert on Indigo, Jenny Balfour Paul and a shibori demonstration and taster session with Jane Callender of Callishibori. After lunch we’ll enjoy a garden tour of the Indigo plants, followed by a talk by Yves Venot of Heartwear a charity based in Benin, North Africa and our afternoon will finish with a screening of Mary Lance’s documentary Blue Alchemy.

I början av maj var jag i London, i första hand för att delta i denna indigodag, men också för att titta på utställningar och njuta av London.

Jag fick med mig vännen Kerstin Nilsson, också textilkonstnär och som arbetat mycket med shibori i sin konst. Du kan läsa om vad jag skrivit om henne på Fibertiger här och här.

Tiden var kort, mycket kort, och mycket intensivt. Men också mycket givande och väldigt rolig.

Indigodagen i Chelsea Physic Garden arrangerades av tidskriften Selvegde och inföll under Craft Week i London. Eftersom indigofärgning och i viss mån även shibori ingår i Ingers och min kurs på Kreta i oktober, tyckte jag det skulle var intressant att se och lyssna på Jenny Balfour Paul som skrivit fina böckerna Indigo: Egyptian Mummies to Blue Jeans och Deeper than Indigo, Tracing Thomas Machell, Forgotten Explorer.

Vi skulle också att få vara med i en shibori-workshop med Jane Callender, en riktigt jätte-expert vad gäller just denna teknik.

Det var enastående fint väder i London. Indigodagen började med en mysig sommarförmiddagsfika i den underbara apotekerträdgården. Ett sextiodal deltagare var det allt som allt, sakta men säkert samlades vi alla runt kaffekopparna.

Det var helt ok vad gäller föredragen med sextio deltagare. Jenny Paul Balfour pratade om sin bok Deeper than Indigo och hur hon upptäckte sin själslige frände Thomas Machell i gamla resedagböcker från 1700-talet, underbart illustrerade av Machell själv.

Därefter berättade Jane Calender om shibori. Det såg extremt avancerad ut, det hon visade och det hon själv gör.

Därefter fick vi en mycket god lunch ute i det fria. Sedan var det dags för workshopen.

Kerstin och jag kunde inte stanna hela dagen ut, eftersom vi hade vårt kvällsflyg från Stansted att passa. Så vi kanske inte var de mest uppmärksamma och lydigaste deltagarna. Kerstin vek lite motvilligt sin kasse, jag knöt som besatt och fick en intressant textil klump.

Det var i sig ett organisatoriskt under att ha en så pass koncentrerad workshop för sextio deltagare. Hon var effektiv och hade förberett sex indigokypar, två mörka, två mellan och två ljusblå. Efter ett tag var det dags att doppa, men sen skulle det hängas ut i luften och ingen fick öppna sina knutna och virade linnekassar, som vi alla hade fått en att jobba med.

Så tyvärr skulle ingen av oss få se själva reslutatet. Kerstin och jag ebstämde, att avstå från doppandet och slippa ha våta blåfärgade tygknyten i resebagaget. Vi gör egna kyp snart, här i trädgården, och jobbar lugnt och metodiskt.

Yves Venot of Heartwear som skulle berätta om en välgörenhetsorganistion i Benin som jobbar med indigo hade tyvärr fått förhinder. Jag undrar faktiskt, hur han skulle ha fått plats i programmet. Inte heller Mary Lance film Blue Alchemy hann vi med att se, men det var ingen större katastrof, den kan vi faktiskt se här hemma.

Trots en viss stress p g a tidspress var det roligt, många blåklädda textildamer var det, men tyvärr för lite tid för att skapa nya kontakter. Det ar synd. En miss i arrangemanget var,a tt man inte fick någon deltagarlista för framtida bruk.

Men som sagt, trädgården, en 1700-tals apotekerträdgård var jättefin och absolut sevärd bara den!